Uppfattningen man får av dig är någon som gärna snöar in sig på olika projekt och därmed lätt kan satsa allt i en vågskål. Hur är din syn på det här med balans i livet egentligen?

– Hahaha …ja, det kan man verkligen fråga sig stundtals. Men jag tycker för det mesta att jag lyckas hålla någon slags balans. Min syn på det här med balans i livet kan liknas lite med att cykla eller balansera på lina. Med det menar jag dels att du hela tiden måste hålla en viss styrfart. Det här med att i perioder stanna upp och göra så lite som möjligt tycker inte jag är rätt väg att gå. För mig är det viktigt att det händer saker. En annan parallell till cyklisten eller lindansaren är att balansen aldrig är helt perfekt, du måste ständigt göra små korrigeringar för att inte hamna i diket. Livet utsätter dig ständigt för små knuffar, eller hinder, som måste pareras, och det är inte konstigt. Balansakten behöver alltså inte vara så perfekt, bara man inte hamnar helt omkull, så att säga.

Här kommer fyra av Micaels principer för ett mer balanserat liv.

1. Låt privatlivet inkräkta på arbetet

Många anser sig inte kunna göra det som de egentligen vill, med de personer de egentligen vill vara med. Exempelvis känner sig många hindrade av sina jobb från att göra mer saker tillsammans med sin familj. I så fall måste du, enligt Micael, vända på steken och se till att du har ett jobb som passar familjelivet, istället för ett familjeliv anpassat utifrån jobbet.

– Personer som suckar över att jobbet hämmar livet borde ha ett yrke som är mer begränsat i tid och engagemang. Jag tycker även att arbetsgivare borde vara mer öppna för att förändra yrkesrollen hos de medarbetare som så önskar. Att vara riktigt bra på jobbet betyder sällan att du också är riktigt bra hemma. Men om hemmalivet funkar fantastiskt är sannolikheten stor att du därför är en bra medarbetare, vilket gynnar arbetsgivaren.

För Micael handlar den här principen också om att väva ihop jobblivet med kompislivet. Att bara göra business med sådana han tycker om och vill umgås med. En konkret följd av det är att Micael lagt ner sitt LinkedIn-användande då han numera hittar sina affärskontakter och samarbetspartners bland kompisgänget på Facebook.

2. Minimera alla måsten

– Det här handlar inte om att bryskt och tvärt avsluta alla åtaganden och sedan sakta jobba sig tillbaka utifrån vad man har lust med. Nej, vi snackar en långsam förflyttning här. Man börjar med att ta bort ETT måste. Kanske avlider du av detta, men troligtvis inte. Troligtvis avlider inte heller den som du tror drabbas av din uteblivna insats. Du upptäcker att jorden inte heller gick under. Alltså verkar det funka. Kanske rentav att ingen annan ens stört sig på att du tagit bort ett av dina måsten?

Att slippa ett måste innebär mer tid till sådant som man faktiskt vill göra. Själva vetskapen om att du faktiskt KAN skippa ett måste gör att det måstet inte blir lika stressande och negativt laddat längre. Du kanske inte längre ser det som ett måste. I slutet av en arbetsdag känns det oerhört mycket bättre att ha genomfört saker som du vill, snarare än sådant du kände dig tvingad till, så därför är det viktigt att få rätsida på det här.

3. 70%

– En 70%-ig ansträngning är fullt godkänd och är vad jag själv strävar efter. Att ge 100% - då tar du sikte på att bli världsbäst. Men bara EN person kan bli bäst i världen inom ett gebit. Inom ekonomi finns ett begrepp som heter avtagande marginalnytta. Det innebär att de sista trettio procenten är så enormt mycket jobbigare än de första sjuttio. Att slåss med den yppersta eliten inom någonting för att kapa den sista hundradelen, eller hoppa en centimeter högre, gör att du hamnar i obalans sett till livet som helhet. Därför är min metod 70%, det blir fullt tillräckligt.

Man kan fundera på om Micaels 70%-regel går att använda även på annat. Standardtiden för ett möte är 60 minuter. Men du är sällan produktiv och fullt närvarande hela 60 minuter. Kanske att 45 min är en bättre norm? Med samma resonemang skulle en arbetsdag kunna kapas med två timmar utan produktivitetsförlust.

4. Starkt kul

– Starkt kul är titeln på min senaste bok. Bland annat låter jag i boken begreppet ”no pain no gain” komma på skam. Det finns en myt i träningsvärlden att man inte kommer någonvart utan smärta, men det är fel både i träningsvärlden och i andra sammanhang. Det ska inte göra ont, eller vara trist att bli bättre på något, oavsett om det handlar om fysisk träning eller i övriga livet. Om du har kul kommer du att vilja anstränga dig mer, och det finns alltid en väg framåt i det du vill göra som faktiskt är kul.

Reklambyrån DDB i Stockholm tog, på uppdrag av biltillverkaren Volkswagen, fram en idé till en reklamkampanj hette ”The Fun Theory”. En av kampanjens delar utspelades i en tunnelbanestation där en vanlig trappa låg precis intill en rulltrappa. Nästan alla använde rulltrappan istället för den vanliga. Under kampanjen lät man den vanliga trappan göras om till tangenterna på ett piano så när man klev på ett trappsteg spelades en ton. Det blev succé och slutade med att användningen av den vanliga trappan fullständigt exploderade. Exemplet visar på att om du vill att någon ska ändra ett beteende, se då till att hitta ett lustfyllt sätt att byta det beteendet. Något som gör ont eller som är tråkigt kommer du att vilja ducka och lägga mindre tid och ansträngning på, oavsett hur härligt själva målet är. Det är helt enkelt resan som du måste prioritera, inte slutdestinationen.